Jag har ändrat en del innehåll i min blogg som jag skrev tidigare i somras, dels hade det med viss försiktighet angående mitt jobb och sen har jag börjat brinna för mer än bara mina hundar. Nämligen Aloevera och dess förträfflighet både för människor och djur.

Att Aloevera kan vara såå bra? Den är ju helt fantsktisk när det gäller att minska kliande, sveda, irritationer (i huden alltså) och annat som drar och stretar och då menar jag inte maken.

Men jag börjar med mina gulliga hundar.

Chica som är en 7 mån Perro av spanskt ursprung har precis haft sitt kvällsrace och ligger däckad under v-rumsbordet, Ziif snart 4 år och en dam som är Tibentansk och av spanielras har intagit favoritplatsen i IKEAs poängfåtölj, helt utmattad efter Chicaattackerna.      

Och går över till Aloeveran.

Chica hade lite gros i ena örat för ett tag sedan och jag blev rekommenderad öronrens. MEN då slog någon på stora varningsklockan och sa att det ska man inte alls ha, du som har Aloevera hemma pröva det istället, sa personen till mig.

Sagt och gjort.

Jag tvättade med Aloevera Veterinaryspray och torkade riktigt torrt, sen smorde jag lite Aloeveragelly på öronlappens insida ett par gånger i veckan. Nu har hon inte haft något gros i alls på jättelänge. 

En vän lät sin hund som hade drabbats av svamp i pälsen dricka Aloevera, efter några veckor växte det ut fin och ej svampfärgad päls, (päls som är drabbad av svamp är ofta brunröd). Efter ett tag när hunden inte fick drycken så började det växa ut brunröd päls igen, då fick hunden återigen aloeveradryck och någon vecka senare började pälsen åter att bli vit i utväxten.  

Och sist men inte minst till mig själv ;-)

Jag  hade sedan en längre tid ett sår i näsan som sved och irriterade, jag smorde med Gellyn och även med Lip några dagar och det är helt borta nu. Hade tidigare problem med att få sår i näsan att läka men inte längre.

Nu har Chica fått träffa sin mamma och sina kullsyskon och det var en upplevelse sent att glömma. Tikvalparna gjorde upp om rangordningen på blodigt allvar och mamma Soya fick gå emellan och styra upp det hela. 

Pappa Manne var också och hälsade på. Han höll sig mest lite på avstånd och studerade sitt pack.

Chica jagade efter mamma en del och ville slicka i mungipan hela tiden - min mamma! sa hon, bara min mamma. Soya tyckte att det var lite ok.

Väl hemma så tar monstret vid och buset är inte slut, utan vår lilla Ziif blir ganska hårt ansatt av monstret, hon tittar med stora svarta ögon - bedjande - "snälla ta bort henne", men efter en stund och lite tjat från monsterChican så busar de ordentligt med varandra igen. 

Vad gör man med en övertrött valp?

Nähä, nu är det dags att avsluta dagen. Chica bäddar för full i soffan och det är vad hon brukar göra i sängen innan hon somnar för natten.

Men det är lite för tidigt, dagen har varit ansträngande - varit med familjen och shoppat på Ullvåsa. Åkt bil lååångt, träffat massor av människor, varit inne i en stor butik med massor av saker att lukta på, fått vatten av snälla tanten på fiket, smakat glass av mig. Då kan man inte bli mer än trött.

Och nu är hon såååå övertrött att ingenting passar. Krafsar, bäddar, gnäller, biter, ska reta Ziif som lagt sig tillrätta i soffan, ner på golvet å så upp igen, å så ner igen. 

Nuuu blev det lungt, marmorplattan framför öppna spisen är ett skönt ställe, för på den är det kallt, och har man päls som en grisslybjörn så är det skönt med svalka. Även om värmen inte har kommit än.  Nu får man röra sig tyst.    

Vårt härliga, busiga, ulliga, krulliga monster som är på allt överallt alltid :-)
Hon kan slappa oxå :-)

Nu har hon flyttan in, vår lilla Perroflicka Chica, hon är alldeles, alldeles underbar. Full fart ett par timmar och sedan totalt slocknad i ett par.

Vår lilla Tibbetjej Ziif har adopterat henne och är så duktig och hjälper till att fostra henne. De leker och busar så bra. När det blir för jobbigt så säger hon till på skarpen.

Ziif är så tålmodig och låter Chica hänga i svansen, ta sats och springa rakt in i sidan på henne, gå över henne och försöka krypa under henne. 

Det är ett bestyr att ha fått smått i familjen igen. Sova-kissa, äta-kissa/bajsa, leka-kissa osv.

Nej nej och konsekvent nej när hon biter på sladdar, skor, strumpor, byxben, kuddhörn, filtar, datorer, fingrar, tår och annat. Ändå är hon så alleles underbar vår lilla bruna, gulliga, krulliga Perroflicka.

Hej igen.

Ja det var väldigt länge sen jag bloggade. Det har varit mycket under en lång tid och så 

fick jag en förvarning om, att om min arbetsgivare uppdagar att det är jag som skriver i bloggen

om mitt arbete, så kan jag bli avskedad.

Därför har jag tagit bort mina tidigare inlägg.

Jag har tänkt att göra om den från en textillärares dagbok till en mer vanlig avidentifierad skapardagbok.

Jag håller ju på med så många tekniker samtidigt för jag kan inte bestämma mig vad jag vill hålla på med.

Så jag tänker lägga upp bilder på grejor jag gjort, och tips och ideer som andra kan ha nytta av, om man då speciellt jobbar som textillärare.

Men givetvis får andra också få ta del av tipsen.

Det startar en ny era i mitt liv nu, i torsdags tog vi bort en av våra hundar som var gammal och sjuk. 

På torsdag i veckan ska vi hämta hem en ny hund, en Perro - spansk vattenhund, som är 9 veckor, så då blir det fart på det här hemma igen.

Jag kanske flyttar bloggen till en annan portal men det talar jag om i så fall så den som vill hittar mig.

Jag behöver samla ihop lite material som jag kan lägga ut bilder på, så nu blir det bara kudden som får höra mig.

God natt folks, dröm sött och ha en bra dag i morgon.